Vem var Shakespeare?

I mer än 100 år har det diskuterats om vem som egentligen skrev Shakespeares alla dramer och sonetter. Den här bloggen behandlar de senaste rönen på området – jämte de gamla.

Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

Jag har forskat kring Shakespeare på fritiden sedan 1970-talet och senare som pensionär skrivit boken "Hamlets hemlighet". Med hjälp av koncordansen över Shakespeares alla ord har jag analyserat hans kunskaper på olika fackområden.

20070121

Köpmannen från Stratford som dramatiker och poet – en litterataurhistorisk skandal

Det litteraturhistoriska etablissemanget framhärdar fortfarande år 2007 i sin syn på författaren William Shakespeare som identisk med köpmannen William Shakspere från Stratford-upon-Avon. I beaktande av väl belagda fakta kring Stratfordmannen är denna teori inget mindre än en vetenskaplig skandal.

Nedanstående fakta har till största delen redovisats i en bok av paret Gösta Friberg och Helena Brodin Friberg.

1. Borgarsonen från Stratford använde aldrig någon av namnformerna Shakespeare och Shake-speare. Pjäsförfattaren/poeten kallade sig å andra sidan aldrig Shaks­pere, Shagspere, Shaxpere eller Shackspere. Shakspere var ett ganska vanligt namn i England kring år 1600; dopnamnet William var mycket vanligt.

2. Det finns inga bevarade uppgifter om William Shakspere från perioden 1582-1592 då minst ett tiotal då anonyma Shakespearedramer uppfördes i London. År 1596 misslyckades skattmasen med att hitta Mr. Shakspere i London. Det finns ingen uppgift om att någon skulle ha sett honom skriva pjäser eller dikter eller spela någon roll i någon teaterpjäs..

3. Vad som finns belagt är att ”Willelmus Shackspere” den 22 maj 1592 lånade ut sju pund till en viss John Clayton och år 1600 lät han stämma samme Clayton inför rätta för att få tillbaka sina sju pund plus upplupen tioprocents ränta. (Sju pund år 1600 motsvarade ca 3 500 kronor år 2007.)

4. År 1596 söktes Shakspere på nytt förgäves av skattmasen för en skatteskuld och 1597 anklagades han för skattesmitning. 1598 och 1599 sötes han förgäves för nya skatteskulder.

5. Den 29 november 1596 sade sig viss William Wayte vara hotad till livet av William Shakspere (i dennes egenskap av ”torped” åt den ökände skurken Francis Langley). Wayte anhöll därför om polisiärt skydd mot Shakspere.

6. År 1597, vid 33 års ålder, köpte Shakspere det näst finste huset i Stratford för en köpeskilling motsvarande mer än 250.000 kronor i 2007 års penningvärde.

7. År 1598 konstaterade myndigheterna i Stratford att ”William Schackspere” hade samlat ett lager av spannmål under en hungersnöd. Samma år mottg ”Mr. Shakspere” 10 pence (motsv. 20 kr) för ett vagnslass sten.

8. I maj 1599 omtalas William Shakspeare som en av Globeteaterns aktieägare (inte skådespelare eller pjäsförfattare).

9. År 1600 nämns ”Willelmus Shacksperare” som ”delinquent” (brottsling) i skatte­myndigheternas rullor.

10. Det enda skrivna av William Shaksperes hand är sex darriga namnteckningar som tyder på stor svårighet att handskas med bläck och penna.

11. I Shaksperes detaljerade testamente nämns inga böcker eller manuskript.

12. Shaksperes båda döttrar var analfabeter – i bjärt kontrast mot ett antal kvinnor i Skakespeares dramer. Dessa läser, skriver brev respektive agerar som juris doktor (nämligen Portia i Köpmannen i Venedig).

13. Shakspere finns inte nämnd som elev i Stratfords grammar-school eller i universi­tetens rullor. Han är inte heller noterad för någon utlandsresa.

14. Det finns ingen uppgift om att Shakspere skulle ha sålt något manuskript – trots att det finns belagt att andra personer mottog pengar för texten till en Shakespeare-pjäs. Inte heller finns belägg för att någon av Shaksperes arvingar skulle ha sålt någon sådan text.

15. Vid Shaksperes död var 20 av Shakespeares pjäser fortfarande opublicerade. 18 av dessa publicerades 1623 och två ännu senare. En av 1623 års pjäser innehåller ändringar uppenbarligen gjorda efter Shaksperes död.

16. När Shakspere dog år 1616 publicerades inte en enda hyllningsdikt till hans ära – till skillnad från vad som var brukligt på den tiden. Dramatikern Beaumont som dog samma år begravdes under nästan statsmannalika former.

17. När drottning Elisabet dog år 1603 publicerade alla författare hyllningsdikter – utom Shakespeare.

18. Historikern William Camden omnämner inte Shakspere i uppräkningen av kända personer i Stratford-upon-Avon (i boken Britanina 1610). Inte heller nämner han Shaksperes död i sin dagbok från 1616. Vid ett annat tillfälle hyllar han däremot ”Shake­speare” som en av sin tids stora författare. Camden var dock inte okunnig om Shaksperes existens; han var en av de tjänstemän som hade signerat köpmannen William Shaksperes ansökan om adelsvapen.

19. För att summera: Det finns inga dokument som styrker att någon under Shaksperes livstid skulle ha betraktat denne som vare sig författare eller skådespelare.

20. Det var först 20 år efter Shaksperes död som han identifierades med författaren William Shake-speare i Första Folion som bevisligen innehåller lögnaktiga påståenden.

20060219

Hur såg Shakespeare ut?

Så här påstår Dagens Nyheter att författaren William Shakespeare såg ut (i en artikel 16 februari 2006):

Men så här ansåg utgivaren av hans dramer år 1623 (Första folion) att han såg ut:

Etsningen ovan är placerad på försättsbladet till Första Folion som innehåller nästan alla av Shakespares nära 40 dramer. Den avses föreställa författaren.

Och slutlligen, så här ansåg man i Stratford-upon-Avon att skådespelaren William Shakspere (sic!) ha sett ut i livstiden. Bysten måste rimligtvis ha accepterats av änkan och barnen:

Denna byst är uppställd i Stratford-upon-Avon för att hedra minnet av skådespelaren som vid sitt frånfälle 1616 veterligen inte efterlämnade någon enda bok bland den förtecknade kvarlåtenskapen. Mannen som avbildas på bysten lär åren före sin död mest ha ägnat sig åt fastighetesaffärer.

Det översta porträttet som tros vara målat av John Taylor antas vara målat mellan 1603 och 1610, bysten får antas vara gjord efter 1616. Etsningen tillkom förmodligen strax före 1623.

En märklig metamorfos i utseendet!

20051226

Ny bok om Shakespeares identitet

Brenda James och William D Rubinstein har givit ut en bok med titeln ”The Truth Will Out – Unmasking the Real Shakespeare” (Pearson Longman, London 2005). Boken är författad av Brenda James, medan professor Rubinstein har verkat som rådgivare och genom att korta ned omfånget till 359 sidor. Båda säger sig vara övertygade om att det är en viss Sir Henry Neville (1562-1615) som har skrivit Shakespeares verk. Sir Henry var välutbildad, parlamentsledamot, ambassadör och hade besökt Frankrike och Italien. Han besatt därmed de kunskaper och kvalifikationer som författaren ”Shakespeare” måste ha haft. Dessutom förekommer hans namn på ett kladdpapper från 1600-talet där också några av Shakespeares dramer finns uppräknade, ävensom namnet William Shakespeare. Brenda James hänvisar också till en uppteckning gjord i Towern år 1602, samma år som Sir Henry satt fängslad där. Uppteckningen innehåller en beskrivning av kröningen av drottning Anne Boleyn då fyra av Cinque Port baronerna bar tron­himmeln. Samma detalj om kröningen är omnämnd i pjäsen Henrik VIII av Shake­speare. Towernpapperen skall ha funnits bland Sir Henrys kvarlåtenskap när han dog.

Boken fortsätter med att beskriva Sir Henrys härstamning och hans vuxna liv med tonvikt på hans verksamhet som ambassadör i Paris 1599-1601 och hans fångenskap i Towern 1601-03. För varje nytt skede i hans liv hänvisas till att han då också skrev den och den pjäsen – i enlighet med den vedertagna dateringen av de olika verken. Framför allt klarlägger Brenda James utförligt vilka personer han hade kontakt med, vilka som motarbetade honom m.m. dylikt. Hon spekulerar över varför Sir Henry började skriva skådespel, varför han valde pseudonymen William Shakespeare och hur han kan tänkas ha försett teatern i London med pjäsmanus medan han själv vistades i Paris eller satt inspärrad i Towern. Brenda James kommer in på vissa romare som förekommer i dramerna. På tal om Coriolanus, alias Gnejus Marcius, heter det i ”The Truth Will Out” att han ursprungligen hette Caius Marius. Och på tal om målaren och arkitekten Giulio Romano som är omnämnd i ”En Vintersaga” sägs det att samtida italienare skulle tro att det var fråga om ”kompositören Giulio Romano dvs. Giulio Caccini” (en florentinsk tonsättare som veterligen inte alls kallade sig Romano).

”The Truth Will Out” är en mycket detaljerad och förmodligen väl belagd biografi öv Henry Neville. Boken argumenterar övertygande för att Sir Henry är enormt mycket mer sannolik som författare av Shakespeares verk än skådespelaren från Stratford. Andra kandidater till författarskapet behandlas sparsamt, 14 rader om Marlowe, 6 rader om Roger Manners, earl av Rutland, 5 rader om William Stanley, earl av Derby. Om den sistnämnde heter det att hans förkämpar tror att ”Kärt besvär förgäves” innehåller klara syftningar på hans besök i Navarra och att hans kandidatur åtminstone är lika försvarbar som Rutlands. Rutland var 13 år då ”Kung Henrik VI, första delen” anses vara skriven, Derby 28.

20051213

Shakespeares Midsommarnattsdröm och earlen av Derby

Shakespeares Midsommarnattsdröm och earlen av Derby

Komedin En Midsommarnattsdröm ”av William Shakespeare” uppfördes första gången vid earlens av Derby (William Stanley) bröllop den 26 januari 1595. Det kunde Sir Edmund Chambers bevisa redan 1916 (innan Lefranc hade visat att samme earl hade skrivit Shakespeares dramer). Bruden var Elizabeth de Vere, dotter till earlen av Oxford, och bröllopet ägde rum på slottet i Greenwich i närvaro av drottning Elizabeth. Mycket i pjäsen anknyter till Derby, som t.ex. hantverkarnas amatörskådespel. Iden till detta är tydligen hämtad från Chester där stadens hantverkare upprätthöll den gamla traditionen med amatörskådespel vid pingst och midsommar. I Chester som ligger nära Stanleys slott Knowsly hade familjen ett hus, det s.k. ”Stanley Palace” och William Derby måste ha besökt Chester och blivit välbekant med sederna där.

Såvitt man vet fick inget annat bröllopspar ett skådespel skrivet enkom till sin bröllopsfest. A Midsummer Night’s Dream är därför ett starkt indicium för att earlen av Derby var författaren och att pjäsen var avsedd som en bröllopsgåva till bruden.

20051124

Shakespeare var inte en skådis från Stratford

Den vedertagna uppfattningen är som bekant att författaren William Shakespeare var samma person som en viss skådespelare från Stratford-upon-Avon som skrev sig William Shakspere. Men det finns också olika teorier som går ut på att namnet William Shakespeare var en pseudonym för en person som hette något helt annat, t.ex. Francis Bacon eller Edward Oxford.

En annan teori går ut på att författaren ”bakom masken” hette William Stanley, senare 6te earl av Derby. Teorin lanserades 1918-19 i boken Sous le masque de William Shakespeare (I och II). Den var författad av den prominente franske litteraturhistorikern Abel Lefranc (1863-1952), professor vid Collège de France. Lefranc hade funnit ingredienser i pjäsen Love’s Labour Lost som visade att författaren måste ha varit hemmastadd med hovet i Navarra, och han noterade att William Stanley hade gästat platsen under sina studieår på kontinenten.

Nu påstår Brenda James och William Rubinstein att författaren i stället skulle ha varit diplomaten Sir Henry Neville, en avlägsen släkting till skådisen från Stratford. Vem har rätt?

I juli 1982 besökte jag en kyrka i Tong nära Wolwerhampton i England och undersökte inskriptionen på en pampig sarkofag som är uppställd i kyrkan. Inskriptionen utgörs av en dikt i samma stil som Shakespeares sonetter. Dikten prisar en ”Standly” (annan stavning av Stanley) som förutsätts ligga begravd i sarkofagen. I själva verket rör det sig om tre personer, alla avbildade i skulpturer ovanpå sarkofagen. Dessa tre är en farbror till William Stanley, dennes hustru och deras son. Sonen dog 1632, långt efter att både William Shakspere och Sir Henry Neville hade gått ur tiden, och epitafen måste naturligtvis vara skriven efter gravsättningen.

Det är inte bara epitafens stil som är gemensam med sonetternas, utan man kan påvisa en överensstämmelse i ordval och tematik med ett antal av Shakespeares sonetter. Stratfordmannen avled som bekant år 1616.